Tid hos Gud via ombud, onsdag kl 21:47.

- Jahaja, är det du igen.
- Ja. Hej. Igen? Du nu var det faktskt väldigt länge sedan sist. Stör jag?
- Stör och stör. Det är ju det vi är här för. Fast det är klart att man undrar ju lite. Men men. Vad har vi på lilla hjärtat idag då?
- Jo, det är så här att...
- *suck*
- Nämen vänta...vänta nu handlar detta om tid nu, inte om killen?
- *bläddrar i papper* Ja, jag ser det, det har varit samma ganska länge nu, va? *bläddrar och läser innantill* Mellanblond, lång, klarblå ögon och vackert leende.. yadayada, that´s the one, yeah?
- Ja... den är det. Men hallå, stopp! Det handlade inte riktigt om honom sa jag ju!
- *bläddrar igen* Men det är han jag har anteckningar om här ser du, nu får du sluta vara oförskämd
- Jamenjaha. Man kan inte stöta på andra problem som man funderar och undrar över?
- Det genomsnittliga problemet handlar om det motsatta könet, så är det bara.
- Det kan ALDRIG stämma! Folk måste väl ha andra problem som är mer relevanta?
- Jag har statistik.
- Var inte snorkig! Din statistik kanske inte stämmer. Och förresten måste det ju finnas såna som sörjer någon närstående eller är så lyckliga över något annat så att känslorna rinner över. För det finns väl såna i min åldersgrupp som...
- Och social.
- Va?
- Ålders- och socialgrupp.
- Jaha, och socialgrupp då, (det känns ganska återkommande det här, som att Guds ombud alltid svarar samma sak, varje gång man lyckas få tid här) Men sådana som gråter hela nätterna och inte kan sova? Jag tycker jag möter såna hela tiden. Hallå, dom da!
- För det första, lämna ungdomsjargongen utanför mitt tjänsterum, tack. För det andra så finns det självklart såna som har, vad ska vi säga PROBLEM SOM RÖR DET MOTSATTA KÖNET, du är ju mer av den envetna sorten.
- Envetna!!
- Ja säger bara det. Jag har siffror. Papper. Bevis.
- Jameniallefall.
- *suckar igen* Vad var det du ville nu då? Du har märkvärdigt svårt att komma till saken, det finns noterat här också, från tidigare samtal.
- Samtal? Jag trodde det hette böner?
- Vi kallar det inte så längre. Enligt 1983 års reform heter det numera samtal. Folk blandade ihop det så förfärligt; de tolkade det där om att man skulle få om man bad för bokstavligt. Vi kände oss faktiskt som en beställningsavdelning häruppe! ”Snälla ge mig ett nytt jobb”, ”Jag behöver pengar”, ”Gör min dotter frisk”... nej, nu heter det samtal, i rättvisans namn. Det är ju inte som att vi uträttar något. Jag menar, nu blev det tokigt! De nya stadgarna finns hur som helst i den här foldern om du vill ha. Dessutom frågar de flesta bara frågor om det motsatta könet numer..
- Tack. Ja... nehej... jag ville bara... jag tror jag bara ville, men nu när du säger det där om beställningstjänst så... äsch. Det var ingenting.
- Du kan väl inte komma hit och ta upp tid och sen inte vilja något! Nu får du faktiskt ta och klämma fram med ett ärende!
*beklämd tystnad i några sekunder*
- *viskar* Isåfall skulle jag önska mig den finaste bebisen man kan tänka sig. Amen.
- Ja, man upphör aldrig att förvåna sig! Jag var helt övertygad om att detta var ett problem, var glad människa. Jag noterar det här. ”Ytterst osäker.” Sånt tycker vi inte om.
- Vadå? Jag vill bara att bebisen som vi planerar ska bli frisk och så.
- Ja, den där garderingen, typiskt såna där naturdyrkare; ingenting vi sysslar med här på departementet. Och förresten kan du ju inte säga amen och sen inte gå? Det ska vara typ det sista man säger.
- Nu är det ju DU som pratar ungdomsslang! Får ni säga typ ”typ” under tjänstetid?
- *kort* Var det allt?
- Ja, jo, jag tror det.
- Då bokför jag att det under samtalet idag framkommit att du önskar att din bebis som du inte ens väntar ska födas frisk och att graviditeten ska gå bra, här har du en folder med de nya reglerna i, så att du kanske kan sköta dig nästa gång. Signatur här, tack.
- *skriver* Ja, tack då.
- Amen heter det.
- Amen då.
- Amen på dig själv du. Varsågod nästa!