fredag 3 oktober 2008

21+3

Har precis återhämtat mig från en fruktansvärd njurbäckeninflammation, en uvi som satt sig på njurarna. Inget tillstånd jag rekommenderar, fy fan vilken smärta jag har haft, i hela kroppen! När vi kom in till KS, torsdag förra veckan, så visste igen vad felet var, massa prover togs och den ena vilda gissningen efter den andra slängdes ut..
Infektionsläkaren klämde dessutom alldeles för hårt på magen, vilket gav mig sammandragningar som ganska snabbt övergick till värkar, varpå gynjouren kom uppspringandes med en Bricanylspruta för att stanna av värkarna.. Som tur var räckte en dos, och där låg jag kl 3 på natten med hjärtklappning brevid en tant som skrek och hostade..
Sen fick jag eget rum och allt eftersom antibiotikan kom ut i kroppen blev också jag bättre..
Känns skönt att vara hemma igen.

Magen? Om man bortser från sammandragningarna så har jag en alldeles lagom liten kula. När jag låg inne så avtog fosterrörelserna ganska rejält men nu lever han rövare igen..Nu är han förresten inget foster längre,,nu är han en BEBIS :)

Blodtryck? Sådär förbaskat lågt igen, undrar ibland om jag ens har ett tryck?! Förra helgen när jag låg inne på KS så mätte de 80/40 som lägst, och blev riktigt oroliga, sedan konstaterade sköterskan:
- Du kanske skulle gå lite försiktigt om du behöver resa dig..
Nä, de menar du inte..? Kändes som ett långt blodtrycksfall, sånt som man kan få om man reser sig för fort, sådär så att det svartnar för ögonen, pulsen ökar och huvudet snurrar. Och nu låg jag helt stilla.

Väger? Nu har jag inte och har heller inga planer på att kliva upp på en såndär som avger ett tiotal med decimal. Firar helt enkelt bara Kanelbullens dag, flera dagar i rad och hoppas att de inte ska fastna några bull-kilon..

Önskar? Att jag vore klar med denna termin i skolan, det känns rätt tufft och jag måste bli klar. Tentan som jag skrev i början av veckan gick skit - eftersom jag mådde skit - och jag bara hållertummarna hårt och hoppas på att det iaf ska räcka till ett E, så att jag slipper få rest. Men man vet aldrig. Annars önskar jag att blodtrycket ska gå upp lite och att jag ska ha tillräckligt med självdiciplin för att kunna avstå nästa bulle, men det känns svårt..

M

1 kommentar:

Martina sa...

Uuuuh! Det lät ju jätteont och jättejobbigt!!! Tur det finns meduciner... mår du bättre nu?
Va mysigt med ytterligare en liten kille =) Förstår att det skulle va mysigt med en liten tjej också, men förstå! Tre underbara grabbar!! WOW! =)
Trevlig helg vännen!
KRAM