Det är rätt häftigt, träffade min bm, Karin, igår och hon har fått följa med under alla graviditeter. Alla, nu låter det som att jag varit gravid hur många gånger som helst, men ja, du förstår säkert. Nu var det så att jag fick lyssna på hjärtljuden, 140 slag/minut hade Liten i magen, och en massa sparkar både hit och dit. Kom hem och började leta i pappren för att jämföra med Theo och Isak, men jag hade inte lyssnat så tidigt med dem, 140 var lägre än vad Theo hade i v 17-18, och det säger inte så speciellt mycket.
Nu kan man känna rörelse i magen - utanpå, sparkar är väl kanske att ta i för så mycket känns det inte men Kobbe har fått känna flera gånger. Jag själv bara njuter, det är så underbart härligt att kunna känna liv, kunna känna att bebisen därinne verkligen lever...
Liten är ungefär 16 cm lång och smal som en sticka bara 100 g , en bit kvar men ändå en bra bit påväg. Jag har ju trots allt gått 39% av graviditeten idag. Fingernaglarna har bildats och Liten kan rynka pannan, röra ögonen och svälja.
M
onsdag 27 augusti 2008
lördag 23 augusti 2008
14+6
Äntligen.. två graviditeter i H&Ms kläder, så himla roliga är de inte där.. eller det är i stort sett lika varje år.. utbudet på PoP är ju inte heller så skojjigt, det mesta får en att känna sig mer eller mindre som en tant, kan åtminstone konstatera att en ålder på sisådär +5 läggs på i och med deras kläder..
Åkte in till stan idag med familjen och gick (efter att ha blivit tipsad av Malin, tack så mycket..) in på VeroModa på drottninggatan och där till min förtjusning hänger alla de kläder som jag väntat på - Mama licious, hur snygga som helst.. tyvärr så kommer ju csn-pengarna inte på måndag när alla andra Svenssons får lön, utan jag får vänta till efter registreringen.. Men ett par kalassnygga jeans blev det iaf :)
Här hemma är det mycket prat om magen, Theo tycker att bebisen ska få heta Tricia, som lilla trehörningen som kläcks i filmen Landet för Längesedan. Det sjungs och pussas på den lille och Isak nöjer sig med att klättra över magen (armbågas och knäas). Appropå namn så är jag och Kobbe fruktansvärt oense om pojknamnen, förstår inte hur det kan vara så svårt. Flicknamnen däremot har vi så många som vi är överrens om att det inte spelar så stor roll vilket av dem vi skulle välja. Märkligt att pojknamnen ska vara så svåra att hitta, kan förvisso bero på det faktum att vi redan har förbrukat två?!
Magen? Magen växer och växer och växer, inte speciellt märkvärdigt tycker du för det vore rätt märkligt om den inte gjorde det, men det är så himla mysigt. Längtar och nästan räknar ner till UL som bara är 3,5v bort, en känsla som är lite svår att ta på. En skräckblandad förtjusning? För jag tycker att det ska bli hur spännande som helst men samtidigt är jag fruktansvärt livrädd för den där förbaskade moderkakan. Kan verkligen inte släppa det, vill bara höra att den sitter där den ska denna gång.
Lågt blodtryck? Än har det tyvärr inte blivit så mycket bättre, det är så svårt när det är så olika. Ibland sjunker det så fort att jag knappt hinner märka något förrän det är försent, ibland känner jag på mig långt i förväg. Ibland sitter det i en kort stund, andra gånger känns det som att det aldrig riktigt går över. Det verkar inte finnas något universalknep som fungerar. Vila. Dricka. Ben i högläge. Fungerar sådär. Var finns den där kalasmedicinen? (Svar: Den finns på apoteket där all medicin finns, ej för gravida.)
Sugen? Jag är sugen på den mesta, känns som att jag äter som en häst. Däremot är det få saker som smakar sådär riktigt gott. Var hos svärmor förra helgen och åt stuvade kantareller, kötfärslimpa, sås o potatis (ja, i den ordningen) och det var första gången på riktigt länge som maten smakade fantastiskt gott. Annars har det mesta smakat sådär mittemellan lagom. Inte äckligt, absolut inte, men inte sådär tokgott heller. Men nu känns det som att smaklökarna börjar hitta tillbaka, för under veckan som gott har vi ätit gott varenda dag (kan bero på att jag genomgått en usel-i-köket-period, svårt att veta!?)
Väger? Antingen står jag kvar på 56kg eller så är det vår våg som är knasig. Självklart hoppas jag på det första.
Trött? Tröttheten som är ihopkopplad med sömn och vila har sakta avtagit men däremot har tröttheten gentemot de trångsynta idioterna som inte tänker sig för när de kommenterar vårt val av att ha tre barn tätt ökat avsevärt. Risken finns att jag säger något som jag kommer att ångra till nästa som har mage att vara så dum.
Ilska? Helt sjukt, men jag känner att det bor en aggressiv tant fylld av hormoner i min kropp som kan bli arg för små små pytte saker, som t ex att någon tränger sig i busskön, de som armbågar sig till en sittplats på tunnelbanan. Då är det bara att bita sig hårt i tungan, men fan va svårt det är att inte säga något. Det är rätt synd om Kobbe också. Känns som att jag kan bli arg för minsta lilla, fast att jag egentligen inte menar det så blir det bara så. Kan det vara så att jag har en Tasmanian Devil i magen?
M
Åkte in till stan idag med familjen och gick (efter att ha blivit tipsad av Malin, tack så mycket..) in på VeroModa på drottninggatan och där till min förtjusning hänger alla de kläder som jag väntat på - Mama licious, hur snygga som helst.. tyvärr så kommer ju csn-pengarna inte på måndag när alla andra Svenssons får lön, utan jag får vänta till efter registreringen.. Men ett par kalassnygga jeans blev det iaf :)
Här hemma är det mycket prat om magen, Theo tycker att bebisen ska få heta Tricia, som lilla trehörningen som kläcks i filmen Landet för Längesedan. Det sjungs och pussas på den lille och Isak nöjer sig med att klättra över magen (armbågas och knäas). Appropå namn så är jag och Kobbe fruktansvärt oense om pojknamnen, förstår inte hur det kan vara så svårt. Flicknamnen däremot har vi så många som vi är överrens om att det inte spelar så stor roll vilket av dem vi skulle välja. Märkligt att pojknamnen ska vara så svåra att hitta, kan förvisso bero på det faktum att vi redan har förbrukat två?!
Magen? Magen växer och växer och växer, inte speciellt märkvärdigt tycker du för det vore rätt märkligt om den inte gjorde det, men det är så himla mysigt. Längtar och nästan räknar ner till UL som bara är 3,5v bort, en känsla som är lite svår att ta på. En skräckblandad förtjusning? För jag tycker att det ska bli hur spännande som helst men samtidigt är jag fruktansvärt livrädd för den där förbaskade moderkakan. Kan verkligen inte släppa det, vill bara höra att den sitter där den ska denna gång.
Lågt blodtryck? Än har det tyvärr inte blivit så mycket bättre, det är så svårt när det är så olika. Ibland sjunker det så fort att jag knappt hinner märka något förrän det är försent, ibland känner jag på mig långt i förväg. Ibland sitter det i en kort stund, andra gånger känns det som att det aldrig riktigt går över. Det verkar inte finnas något universalknep som fungerar. Vila. Dricka. Ben i högläge. Fungerar sådär. Var finns den där kalasmedicinen? (Svar: Den finns på apoteket där all medicin finns, ej för gravida.)
Sugen? Jag är sugen på den mesta, känns som att jag äter som en häst. Däremot är det få saker som smakar sådär riktigt gott. Var hos svärmor förra helgen och åt stuvade kantareller, kötfärslimpa, sås o potatis (ja, i den ordningen) och det var första gången på riktigt länge som maten smakade fantastiskt gott. Annars har det mesta smakat sådär mittemellan lagom. Inte äckligt, absolut inte, men inte sådär tokgott heller. Men nu känns det som att smaklökarna börjar hitta tillbaka, för under veckan som gott har vi ätit gott varenda dag (kan bero på att jag genomgått en usel-i-köket-period, svårt att veta!?)
Väger? Antingen står jag kvar på 56kg eller så är det vår våg som är knasig. Självklart hoppas jag på det första.
Trött? Tröttheten som är ihopkopplad med sömn och vila har sakta avtagit men däremot har tröttheten gentemot de trångsynta idioterna som inte tänker sig för när de kommenterar vårt val av att ha tre barn tätt ökat avsevärt. Risken finns att jag säger något som jag kommer att ångra till nästa som har mage att vara så dum.
Ilska? Helt sjukt, men jag känner att det bor en aggressiv tant fylld av hormoner i min kropp som kan bli arg för små små pytte saker, som t ex att någon tränger sig i busskön, de som armbågar sig till en sittplats på tunnelbanan. Då är det bara att bita sig hårt i tungan, men fan va svårt det är att inte säga något. Det är rätt synd om Kobbe också. Känns som att jag kan bli arg för minsta lilla, fast att jag egentligen inte menar det så blir det bara så. Kan det vara så att jag har en Tasmanian Devil i magen?
M
söndag 10 augusti 2008
v13+0
Det går undan. De 12 kritiska veckorna är passerade med råge, och nu inleds en spurt som ska få magen att växa massor ett pra veckor framöver.. ska bli spännande samtidigt som det känns lite skrämmande då magen redan är rätt stor i förhållande till hur långt gången jag är.
Går alltså in i v14 idag, under denna vecka ska Liten bli ungefär 11cm (mellan huvud och stjärt)..mao - fortfarande ganska så liten.
Snart får vi lyssna på hjärtljuden och imorgon är det en månad kvar till det stora ultraljudet vi ska göra. Känns både spännande och nervöst, mest nervöst.. tänk om jag bara kunde få veta att den där förbaskade moderkakan kunde sitta på rätt ställe så att jag slipper gå runt och oroa mig.
Är trött på negativa kommentarer, varför är det så svårt att glädjas med oss som valt att ha tre barn, ganska tätt?
Varför blir man nästan idiotförklarad, där första frågan är "oj, är det planerat".. ja, det är det. Det är jätte planerat, det blev till och med på första försöket som vi trodde.. varför är det så svårt att säga, "å vad kul för er skull" istället för "oj vad jobbigt det kommer att bli för er".. vad vet ni om det? Inte ens vi vet hur det kommer att bli..men det kommer säkert bli helt underbart, helt fantastiskt, säkert jobbigt också,,men inte vill vi ha barn för att vi bara tror att det ska bli jobbigt..
Jag vet att man är överkänslig när man har massa hormoner som springer irrvarr runt i kroppen, men om de som har så svårt att glädjas bara kunde ta och hålla tyst, så jag slapp höra, så skulle det kännas bättre,,
Jag njuter iaf, och jag längtar massor..Det ska bli häftigt att se hur barnen tar det..vad det är för en filur.. om vi får en snäll bebis eller kolik-bebis..Jag har beställt en snäll på : http://www.planeradittbarnsomduvillhadet.se/ så får vi se om det blir så.
Sugen på: Jucie och kiwi, fortfarande..
Magen: Sprattlar och så :) Svårt med vanliga kläder..
Blodtrycket: Är fortfarande lågt, men det har varit lite lättare sista veckan eftersom det har varit mest regn.
Vikten: Har tackvare alla prommenader fortfarande inte ökat så mycket mer än.. känns skönt..
Tröttheten: Är fortfarande kvar, hur ska denna hösten fungera..jag kommer gå runt som en zombie..
M
Går alltså in i v14 idag, under denna vecka ska Liten bli ungefär 11cm (mellan huvud och stjärt)..mao - fortfarande ganska så liten.
Snart får vi lyssna på hjärtljuden och imorgon är det en månad kvar till det stora ultraljudet vi ska göra. Känns både spännande och nervöst, mest nervöst.. tänk om jag bara kunde få veta att den där förbaskade moderkakan kunde sitta på rätt ställe så att jag slipper gå runt och oroa mig.
Är trött på negativa kommentarer, varför är det så svårt att glädjas med oss som valt att ha tre barn, ganska tätt?
Varför blir man nästan idiotförklarad, där första frågan är "oj, är det planerat".. ja, det är det. Det är jätte planerat, det blev till och med på första försöket som vi trodde.. varför är det så svårt att säga, "å vad kul för er skull" istället för "oj vad jobbigt det kommer att bli för er".. vad vet ni om det? Inte ens vi vet hur det kommer att bli..men det kommer säkert bli helt underbart, helt fantastiskt, säkert jobbigt också,,men inte vill vi ha barn för att vi bara tror att det ska bli jobbigt..
Jag vet att man är överkänslig när man har massa hormoner som springer irrvarr runt i kroppen, men om de som har så svårt att glädjas bara kunde ta och hålla tyst, så jag slapp höra, så skulle det kännas bättre,,
Jag njuter iaf, och jag längtar massor..Det ska bli häftigt att se hur barnen tar det..vad det är för en filur.. om vi får en snäll bebis eller kolik-bebis..Jag har beställt en snäll på : http://www.planeradittbarnsomduvillhadet.se/ så får vi se om det blir så.
Sugen på: Jucie och kiwi, fortfarande..
Magen: Sprattlar och så :) Svårt med vanliga kläder..
Blodtrycket: Är fortfarande lågt, men det har varit lite lättare sista veckan eftersom det har varit mest regn.
Vikten: Har tackvare alla prommenader fortfarande inte ökat så mycket mer än.. känns skönt..
Tröttheten: Är fortfarande kvar, hur ska denna hösten fungera..jag kommer gå runt som en zombie..
M
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
