lördag 5 juli 2008

7+6

Har en Liten i magen med bf 15 Februari 2009.

Har vetat om det hur länge som helst.. sen 2+5, vilket är helt sjukt tidigt. Förvisso är strecket på stickan inte speciellt starkt. Det krävdes både stark lampa och fullständigt korrekt syn för att kunna urskilja att det nog fanns där.
Tur var det väl då att jag beställt så många tester att jag kunde ta ett nytt, tre dagar till i rad och mycket riktigt var det ett streck, som bara blev starkare och starkare för varje dag.

Vi gjorde ul och fick se ett litet hjärta i 6+1.

Det känns helt underbart, ska blin mamma igen, förutsatt att allt går vägen. Det är något som känns läskigt. Bara för att jag har två friska underbara grabbar så känns det helt otroligt att vara gravid och jag hoppas av hela mitt hjärta att Liten som bor i min mage kommer att fortsätta växa sig stor och stark och vara färdig att möta stora vida världen, ja i alla fall vår familj någongång i Februari.

Läskigt känns det också eftersom Isak föddes i 33+0, pga placenta previa. En komplikation vars risk ökar att återkomma om:
- man har haft det tidigare
- man har gjort kejsarsnitt tidigare
- man är omföderska.
Det känns alltså väldigt skrämmande, men samtidigt inget att hänga upp sig för mycket på nu. Men, gravid som man är med hormoner som sprutar ur öronen så blir man lätt orolig.
Jag får låta mig hållas, vi har fått tid för stora ul 11 September... så vi får vänta på resultatet då.

Ja, hur mår man då när man väntar sitt tredje? Jag mår hyffsat bra, lite illa, men inte så farligt som det var med grabbarna. Har lågt blodtryck 90/55, vilket iofs inte är någon sjukdom men man känner sig ändå svimfärdig vid minsta ansträngning, så lite jobbigt är det.
Sugen? Ja, på det mesta. Känner mig ständigt hungrig, men äter jag för mycket så blir jag sådär äckligt mätt.
Väger? 54.8, känns ok än så länge.
Magen? Jag kan ju inte säga att den är stor, men den syns och är större nu än vid samma vecka med grabbarna..kroppen vet nog vad som komma skall. Det spänner och drar i ligamenten så nog känns det.
Trött? Är fortfarande helt sjukt trött, hoppas det ger med sig snart. Just nu somnar jag mellan åtta och nio varannan dag.. känns som att dagarna försvinner då..

Önska mig lycka till, kan nästan inte tro att det är sant.

M



Inga kommentarer: