Hallå, vem är du som bor i min mage och vad gör du med min kropp?
Finnar, Herre Gud, alla dessa finnar. Har knappt haft en finne innan..nu ljuger jag, men knappt. Nu är det helt sjukt - hur länge ska jag gå och se ut såhär? Småknottrig i pannan..usch!
Håret börjar bli sådär matt och glanslöst att det tovar sig så hårbortsten och balsamflaskan används alldeles för flitigt. Har till och med börjat använda spraybalsam..
Går in i v 12 idag. Känns skönt. Om 6 dagar minskar risken för missfall med över 90%. Å vad jag håller tummarna.
Magen?
Växer och växer, spänner och drar.. och Liten rör sig mer och mer därinne.. Nu borde Liten vara 6 cm från huvud till stjärt, så det går undan. Dessutom är det mesta viktiga nästan klart,, nu ska Liten bara växa sig färdig..
Lågt blodtryck?
Det svartnar för ögonen. Hela kroppen värker och armar och ben känns så tunga att jag knappt stå upp. Det hettar och är svårt att andas. Jag mår illa. Jag känner hur hjärtat börjar öka i takt. Fortare och fortare. Jag får hjärtklappning.
Jag lägger mig ner och försvinner till och från, som att sova och vara vaken på samma gång. Allt känns bara borta. Förutom hjärtat. Hjärtat slår fort och hårt. Det är det enda jag hör..
Det är så fruktansvärt läskigt och det sitter i så länge.
Det är värre nu när det är varmt, känns som att jag knappt orkar något alls. Bara gå ett par meter i solen, böja mig ner en gång..
Sugen?
Kiwi frukter och Bravos tropiska juice.
Väger?
Har vart duktig och prommenerat 1 till 2 ggr om dagen, pga blodtrycket så kan jag bara gå när det är svalt, dvs tidigt eller sent.. så nu har det gått lite långsammare uppåt, 56 kg står vågen på nu.
Trött?
Det låga blodtrycket gör att tröttheten i denna värme känns än mer påtaglig och jag skulle nog rent krasst kunna tänka mig att sova igenom flera dagar.
M
söndag 27 juli 2008
söndag 20 juli 2008
10+0
Har sedan någon vecka tillbaka känt Liten i magen, å det är så himla mysigt. Än krävs det full koncentration och mycket tålamod för att känna, något som är svårt när dagarna springer på med alla möjliga aktiviteter. Men på kvällen, precis innan jag somnar, om jag har tur, då, då kan jag få känna Liten.
Jag känner mig så lyckligt lottad som får vara med om det här en tredje gång, denna gång är förmodligen även den sista, så jag ska verligen se till att njuta!
Nu har en fjärde del av graviditeten gått, och det går med en rasande fart. Kanske för att jag har semester. Kanske för att livet helt enkelt känns gå mycket fortare sen man fick barn?
Theo pratar om Liten i magen och säger:
"- Det är min bebis. Och din och pappas. Och Isaks också. Bebisen kommer ungefär när jag fyller år. Då kommer den som en nakenfis.."
Imorse pussade Theo på magen och sjöng Björnen sover, Isak förstår inte så mycket än, det kommer sen när magen växer.
Sugen? Ja, på något som jag inte riktigt identifierat än. Känns lite konstigt att åka till affären och köpa en stor påse med godis, för att sedan äta ett par stycken godisar och känna att det inte var godis som jag var sugen på. Har varit mer hungrig nu än med pojkarna, försöker att inte äta alldeles för mycket.
Väger? Har inte vägt mig nåt mer än..
Magen? En liten kula :) Nu känns det att magen växer, syns gör det också.
Trött? Inte riktigt lika trött nu som jag var för ett par veckor sedan, nu klarar jag iaf att vara uppe till nio-tio på kvällarna utan att vara helt förstörd dagen efter. Igår slog jag på stort och gick och la mig vid tolv..
M
Jag känner mig så lyckligt lottad som får vara med om det här en tredje gång, denna gång är förmodligen även den sista, så jag ska verligen se till att njuta!
Nu har en fjärde del av graviditeten gått, och det går med en rasande fart. Kanske för att jag har semester. Kanske för att livet helt enkelt känns gå mycket fortare sen man fick barn?
Theo pratar om Liten i magen och säger:
"- Det är min bebis. Och din och pappas. Och Isaks också. Bebisen kommer ungefär när jag fyller år. Då kommer den som en nakenfis.."
Imorse pussade Theo på magen och sjöng Björnen sover, Isak förstår inte så mycket än, det kommer sen när magen växer.
Sugen? Ja, på något som jag inte riktigt identifierat än. Känns lite konstigt att åka till affären och köpa en stor påse med godis, för att sedan äta ett par stycken godisar och känna att det inte var godis som jag var sugen på. Har varit mer hungrig nu än med pojkarna, försöker att inte äta alldeles för mycket.
Väger? Har inte vägt mig nåt mer än..
Magen? En liten kula :) Nu känns det att magen växer, syns gör det också.
Trött? Inte riktigt lika trött nu som jag var för ett par veckor sedan, nu klarar jag iaf att vara uppe till nio-tio på kvällarna utan att vara helt förstörd dagen efter. Igår slog jag på stort och gick och la mig vid tolv..
M
måndag 7 juli 2008
Majonnäsburken och två koppar kaffe.
Fick ett kedjemail från Anna, var tvungen att lägga upp det här.
---------------------------------------------------------------
När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar.
Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.
Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen.
Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat - småsakerna. Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade;
-Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.
---------------------------------------------------------------
När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar.
Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.
Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen.
Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat - småsakerna. Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade;
-Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.
söndag 6 juli 2008
Mina älskade små skruttar
Två små barn så underbara, snart en Liten i min famn.
Så fina och så ljuvliga, i kärlek vi valde era namn.
Som två gåvor ni kom till oss, som två mirakel finns ni i våra liv.
Vi har följt er och sett hur ni har tagit era första små kliv.
Inget ger oss en så stor glädje som ni tu. Och just nu finner ni så mycket skoj i boken om Nalle Puh.
Ibland ramlar ni och gråter, då får vi omfamna, blåsa och trösta.
Att få hålla er hårt i famnen är för oss det allra största.
Lilla Liten därinne, vi undrar så vem du är!
Att vi vet så lite om dig fast än du redan är här.
När får vi känna dina sparkar eller höra ditt hjärta jag hör slå?
Är det sant att Liten redan hicka och har en mun att pussa på?
Vi vet så lite om Liten fast att du redan är här
men vi älskar dig som sjutton vem du nu än är!
M
Så fina och så ljuvliga, i kärlek vi valde era namn.
Som två gåvor ni kom till oss, som två mirakel finns ni i våra liv.
Vi har följt er och sett hur ni har tagit era första små kliv.
Inget ger oss en så stor glädje som ni tu. Och just nu finner ni så mycket skoj i boken om Nalle Puh.
Ibland ramlar ni och gråter, då får vi omfamna, blåsa och trösta.
Att få hålla er hårt i famnen är för oss det allra största.
Lilla Liten därinne, vi undrar så vem du är!
Att vi vet så lite om dig fast än du redan är här.
När får vi känna dina sparkar eller höra ditt hjärta jag hör slå?
Är det sant att Liten redan hicka och har en mun att pussa på?
Vi vet så lite om Liten fast att du redan är här
men vi älskar dig som sjutton vem du nu än är!
M
lördag 5 juli 2008
7+6
Har en Liten i magen med bf 15 Februari 2009.
Har vetat om det hur länge som helst.. sen 2+5, vilket är helt sjukt tidigt. Förvisso är strecket på stickan inte speciellt starkt. Det krävdes både stark lampa och fullständigt korrekt syn för att kunna urskilja att det nog fanns där.
Tur var det väl då att jag beställt så många tester att jag kunde ta ett nytt, tre dagar till i rad och mycket riktigt var det ett streck, som bara blev starkare och starkare för varje dag.
Vi gjorde ul och fick se ett litet hjärta i 6+1.
Det känns helt underbart, ska blin mamma igen, förutsatt att allt går vägen. Det är något som känns läskigt. Bara för att jag har två friska underbara grabbar så känns det helt otroligt att vara gravid och jag hoppas av hela mitt hjärta att Liten som bor i min mage kommer att fortsätta växa sig stor och stark och vara färdig att möta stora vida världen, ja i alla fall vår familj någongång i Februari.
Läskigt känns det också eftersom Isak föddes i 33+0, pga placenta previa. En komplikation vars risk ökar att återkomma om:
- man har haft det tidigare
- man har gjort kejsarsnitt tidigare
- man är omföderska.
Det känns alltså väldigt skrämmande, men samtidigt inget att hänga upp sig för mycket på nu. Men, gravid som man är med hormoner som sprutar ur öronen så blir man lätt orolig.
Jag får låta mig hållas, vi har fått tid för stora ul 11 September... så vi får vänta på resultatet då.
Ja, hur mår man då när man väntar sitt tredje? Jag mår hyffsat bra, lite illa, men inte så farligt som det var med grabbarna. Har lågt blodtryck 90/55, vilket iofs inte är någon sjukdom men man känner sig ändå svimfärdig vid minsta ansträngning, så lite jobbigt är det.
Sugen? Ja, på det mesta. Känner mig ständigt hungrig, men äter jag för mycket så blir jag sådär äckligt mätt.
Väger? 54.8, känns ok än så länge.
Magen? Jag kan ju inte säga att den är stor, men den syns och är större nu än vid samma vecka med grabbarna..kroppen vet nog vad som komma skall. Det spänner och drar i ligamenten så nog känns det.
Trött? Är fortfarande helt sjukt trött, hoppas det ger med sig snart. Just nu somnar jag mellan åtta och nio varannan dag.. känns som att dagarna försvinner då..
Önska mig lycka till, kan nästan inte tro att det är sant.
M
Har vetat om det hur länge som helst.. sen 2+5, vilket är helt sjukt tidigt. Förvisso är strecket på stickan inte speciellt starkt. Det krävdes både stark lampa och fullständigt korrekt syn för att kunna urskilja att det nog fanns där.
Tur var det väl då att jag beställt så många tester att jag kunde ta ett nytt, tre dagar till i rad och mycket riktigt var det ett streck, som bara blev starkare och starkare för varje dag.
Vi gjorde ul och fick se ett litet hjärta i 6+1.
Det känns helt underbart, ska blin mamma igen, förutsatt att allt går vägen. Det är något som känns läskigt. Bara för att jag har två friska underbara grabbar så känns det helt otroligt att vara gravid och jag hoppas av hela mitt hjärta att Liten som bor i min mage kommer att fortsätta växa sig stor och stark och vara färdig att möta stora vida världen, ja i alla fall vår familj någongång i Februari.
Läskigt känns det också eftersom Isak föddes i 33+0, pga placenta previa. En komplikation vars risk ökar att återkomma om:
- man har haft det tidigare
- man har gjort kejsarsnitt tidigare
- man är omföderska.
Det känns alltså väldigt skrämmande, men samtidigt inget att hänga upp sig för mycket på nu. Men, gravid som man är med hormoner som sprutar ur öronen så blir man lätt orolig.
Jag får låta mig hållas, vi har fått tid för stora ul 11 September... så vi får vänta på resultatet då.
Ja, hur mår man då när man väntar sitt tredje? Jag mår hyffsat bra, lite illa, men inte så farligt som det var med grabbarna. Har lågt blodtryck 90/55, vilket iofs inte är någon sjukdom men man känner sig ändå svimfärdig vid minsta ansträngning, så lite jobbigt är det.
Sugen? Ja, på det mesta. Känner mig ständigt hungrig, men äter jag för mycket så blir jag sådär äckligt mätt.
Väger? 54.8, känns ok än så länge.
Magen? Jag kan ju inte säga att den är stor, men den syns och är större nu än vid samma vecka med grabbarna..kroppen vet nog vad som komma skall. Det spänner och drar i ligamenten så nog känns det.
Trött? Är fortfarande helt sjukt trött, hoppas det ger med sig snart. Just nu somnar jag mellan åtta och nio varannan dag.. känns som att dagarna försvinner då..
Önska mig lycka till, kan nästan inte tro att det är sant.
M
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
